Guldmedaljör kombinerar friidrott med jobbet på Affärshögskolan

– Jag har haft väldigt tur. Jag startade som researcher (en person som ansöker och marknadsundersöker intresset för nya och befintliga utbildningar) på Affärshögskolan i Karlstad. Dock var detta uppdrag endast på deltid, då det bara ansöks utbildningar under en viss period. När mitt uppdrag närmade sig slutet fick jag ett erbjudande om att komma in som förstärkning, då det finns mycket att göra, bland annat i och med expansionen av yrkeshögskolan. Så här är jag nu och trivs som fisken i vattnet.

– De två rollerna är så lika varandra, men ändå så olika. Trots att man jobbar med människor på olika sätt så är det viktigt att man bygger upp ett förtroende för den andra parten. Just rollen som researcher är kanske mer lik mitt idrottande där man sätter upp och strävar efter mål. Självklart har man mål som studerandeansvarig också, men målet här innefattar fler parter. Skulle referera studerandeansvarigrollen mer som en lagidrottssport. Som individuell utövare är jag van att självständigt jobba mot ett mål, medan jag här uppnår mina mål genom att hjälpa och vägleda andra, vilket jag älskar, för att det just är så olikt från mitt idrottande. Jag älskar också att man får utmaningar både gällande sin pedagogik, men även sin struktur och professionalitet.

– Efter en lång och tung period med skador, operation och tvivel så lyckades jag hamna högst upp på pallen under JSM. Jag ökade även mitt personbästa med nästan en halvmeter. Efter detta var det som att proppen släppte. Visst, härligt med guld, men det som var härligast var att jag verkligen bevisade för mig själv att jag kan hoppa långt! Nyckeln till min framgång har helt klart varit självförtroendet. Det är så härligt att känna sig trygg och säker på det man gör. Är även väldigt stolt över att jag denna säsong var bästa junior i hela Sverige.

– Oj, vad svår fråga. Varje säsong brukar jag sätta upp två mål. Ett som är relevant, men ändå utmanar mig och ett som är ett ”drömmål”. Det förstnämnda ”ska” jag uppnå. Det andra målet behöver jag egentligen inte ha en plan för hur jag ska nå dit utan här får man sväva iväg mer fritt. Eftersom fem år framåt i tiden är en evighet för en idrottare som tar en säsong i taget, så kommer jag att utgå från drömscenariot. Om fem år, 2024, är det ju dags för OS i Paris. Hur coolt vore inte det? Att få representera Sverige inför en full arena. Wow! Om fem år är jag 27-28 år, vilket i friidrotten brukar vara prime time för många, så om fem år är jag i mitt livs form, i en OS-final.